måndag 15 juli 2013

Kortison mot hälsporre

Då är beslutet taget och tid bokad. På onsdag ska jag få kortison sprutat in i inflammationen av plantarfascian, som även i folkmun kallas för hälsporre. Jag använder alltid min ortopediska inlägg, jag masserar,  stretchar, "crabwalkar" och tränar core för att stärka kroppen, så att vaderna mår bra och jag går aldrig barfota och ändå har hälsporren knappt blivit bättre.

Jag haltar inte lika mycket nu som från början, men det är långt ifrån bra. 10månader har jag gått med skiten och nu tycker jag att det var dags att pröva kortison, även om jag vet om riskerna med det. Det är en risk för min hälsa, min träning och mitt mentala tillstånd att ha hälsporre och rustrationen har snart inga gränser och det är en prövning som jag gör allt för att slippa.

I går tränade jag för första gången på ca två veckor, först en cykeltur på 6km (totalt 7km med 1km hem från gymmet)  med en snitthastighet på 22km/h, mina första 5km i år cyklade jag på ca 17km/h- så jag ser utveckling. Jag hamnade på gymmet efter cyklingen och tränade lite bröst, ben och core. Jag har blivit starkare i kroppen och det känns skönt. Dock vill jag aldrig mer vila så länge från träning! Jag tappar flåset, jag blir gnällig och rastlös.

Träning är en del av mitt liv nu och även om det är ett måste med vila ibland så hoppas jag verkligen att min kropp aldrig mer tvingar mig bort från träningen så pass länge. Jag får hitta fler träningssätt helt enkelt, till hösten får jag simma som alternativ. Jag måste ändå börja lära mig att simma om jag ska göra Söderhamn skärgårds triathlon och halvklassikern som startar nästa år. Det finns en baktanke och en plan för all träning jag utför, allt för att att nå målen ovan.

Mål är A & O för framgång!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar