Jag hade som delmål 2 att väga under 100 när min semester börjar i juli. Det kommer att bli tufft då det är 7kg dit. Då det målet inte längre känns realistiskt får jag ändra på det delmålet och se till att jag har gått ner 20kg till semestern. Då har jag ganska precis 4veckor på mig. Upplägget ser ganska enkelt ut- mer ska ut än vad som kommer in.
Lite mer exakt är att:
* sköta kosten lite bättre, inte ändra på det jag äter, men äta lite mer fett så att jag automatiskt minskar portionerna.
* Träna mer intensivt under veckorna. Sambon gav som förslag att varje dag köra minst 20min core- oavsett om/vad jag tränat om dagarna. Lägga in fler träningspass helt enkelt.
* Lägga mig tidigare så att jag inte är så äckligt trött på kvällarna.
* Inte dricka alkohol, förutom något glas vin om lusten faller sig på under helgen.
* Dricka mycket vatten
Jag ska göra en veckomatsedel som passar in för kommande veckor. Eller göra en som får rulla på och ändra på tillbehören helt enkelt. Det här är absolut inte en "ny månad, nya tag" det är ett sätt att strukturera upp, tydliggöra och fokusera på ett mål- som jag ska nå! :) -20kg på 6,5månad, det är mitt närmsta mål. Vilket är ditt?
Idag cyklade jag 3mil, landväg, jag är tjock och väger 107kg, med det vill jag säga- man kan, om man vill!
lördag 1 juni 2013
5,5mån -15kg
Nu har jag ätit lchf i 5,5månad och har gått ner 15kg vilket känns underbart. De första tre månaderna åt jag strikt, alltså max 10g kolhydrater/dag men de senaste två månaderna har inte känt behovet att äta så strikt. I slutändan handlar allt om att få en balans mellan in- och uttag av energi.
Med det sagt betyder det inte att jag inte äter lchf längre, lchf står ändå för low carb high fat, inte no carb high fat. Det flesta som går upp i vikt, så även jag har ingen balans i in- och uttaget. Oftast är man lat, har en massa kassa ursäkter till varför man inte tränar, varför man "förtjänar" den där pizzan eller godiset.
Känslan som uppstår när jag idag väljer att belöna mig själv med "rätt" belöning är helt fantastisk. Mörk choklad, nötter och bär är mitt "godis" och nu är det sommar och jag kan med lätthet köpa en isglas utan att känna mig dålig eller att jag bryter mot någon regel. Dessutom så finns det en balans i belöningen, jag behöver inte äta "godis" jämt.
Jag börjar att få en balans men framför allt har jag lärt känna min kropp. Jag vet vad och hur mycket jag kan äta. Jag vet när jag är mätt, jag vet när jag behöver vila från träning, jag vet skillnaden mellan att vara sugen och att vara hungrig. Jag prioriterar mig själv utan att ha dåligt samvete.
Jag älskar mig själv, jag är så makalöst stolt över mig själv för att jag klarade av att gå ifrån mina principer gällande dieter och pröva lchf istället för att ta den enkla utvägen som erbjöds, närmare bestämt operation. Jag är så avslappnad i mig själv att jag ibland nästan ifrågasätter det.
Lchf för mig är inte genväg, det är inte något jag tagit mig an med lätthet i tron om att "jag ska rasa i vikt utan att behöva engagera mig" - det var min räddning och jag har lagt ner mycket tid på att lära känna mig själv och min kropp. Jag har jobbat hårt med min mentala inställning.
Lchf är bara en kosthållning, allt annat som rör viktnedång kommer från min vilja. Idag ska jag ut och cykla, vad ska du träna idag?
Om jag kan göra det, kan du också!
/A
Med det sagt betyder det inte att jag inte äter lchf längre, lchf står ändå för low carb high fat, inte no carb high fat. Det flesta som går upp i vikt, så även jag har ingen balans i in- och uttaget. Oftast är man lat, har en massa kassa ursäkter till varför man inte tränar, varför man "förtjänar" den där pizzan eller godiset.
Känslan som uppstår när jag idag väljer att belöna mig själv med "rätt" belöning är helt fantastisk. Mörk choklad, nötter och bär är mitt "godis" och nu är det sommar och jag kan med lätthet köpa en isglas utan att känna mig dålig eller att jag bryter mot någon regel. Dessutom så finns det en balans i belöningen, jag behöver inte äta "godis" jämt.
Jag börjar att få en balans men framför allt har jag lärt känna min kropp. Jag vet vad och hur mycket jag kan äta. Jag vet när jag är mätt, jag vet när jag behöver vila från träning, jag vet skillnaden mellan att vara sugen och att vara hungrig. Jag prioriterar mig själv utan att ha dåligt samvete.
Jag älskar mig själv, jag är så makalöst stolt över mig själv för att jag klarade av att gå ifrån mina principer gällande dieter och pröva lchf istället för att ta den enkla utvägen som erbjöds, närmare bestämt operation. Jag är så avslappnad i mig själv att jag ibland nästan ifrågasätter det.
Lchf för mig är inte genväg, det är inte något jag tagit mig an med lätthet i tron om att "jag ska rasa i vikt utan att behöva engagera mig" - det var min räddning och jag har lagt ner mycket tid på att lära känna mig själv och min kropp. Jag har jobbat hårt med min mentala inställning.
Lchf är bara en kosthållning, allt annat som rör viktnedång kommer från min vilja. Idag ska jag ut och cykla, vad ska du träna idag?
Om jag kan göra det, kan du också!
/A
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)