Har ni mindre storlek på den här? -21.2kg

Idag när jag ställde mig på vågen stod det 100,8 - och det med skräckblandad förtjusning. För även om jag älskar det faktum att jag går ner är det också lite skrämmande, min "mur" runt mig som jag byggt försvinner sakta men säkert. Jag ska skriva ett mer ingående inlägg om min mentala process.

Vågen är opålitlig och jag vill kolla vikten på en annan våg också, men stämmer min våg har jag alltså gått ner 21,2kg sedan 16 december -12!! Bara häromdagen hade jag gått ner till -19kg.. Åh, jag är lite i chock tror jag! :)

Apropå att bli mindre så fick jag en ny upplevelse på stan idag. Jag har länge sökt efter en lång svart enkel klänning men inte hittat några alls, först idag på H&M. Jag testade den minsta storleken som fanns (2*XL) och tyckte i min värld att "ja, men den här sitter fint och bra" tills att jag steg ur provhyttten och visade min sambo.

Han sa "ja den är väl okej, men den är alldeles för stor" jag sa "nejdå den sitter bra, vart är den för stor" och han visade mig området vid armbanden och då såg jag att den var för stor och nu kommer vi till min nya upplevelse- jag var tvungen att fråga om klänningen fanns i mindre storlek!? Jag kan inte minnas när det hände sist!

Tyvärr fanns den inte i mindre storlek så jag blev utan, men det var en rätt skön upplevelse. Jag hade dessutom vitt på mig för att mina former börjar att komma tillbaka, vilken grej! Jag är lycklig och fri! :)

I kväll ska jag, min vackra svägerska och min vackra vän dricka vin, äta middag och lösa världsproblem, that will be awsome!

Ha en fin lördag!

Löparn & jag

Jag har haft några av mina bättre dagar på länge tillsammans med löparn aka, älskling, sambon, babe och vrångsnöre, Mattias. Igår spenderade vi hela dagen i Furuvik då vi bland annat såg fräcka apor samt klappade och matade söta getter.

Det var så oerhört skönt att strosa runt där och vi hade ett leende på våra läppar mest hela tiden. I dag efter hans löptur åkte vi ner på stan för att äta sen lunch på Eat & Meat. Planen efter lunchen var att handla för middag och sedan fara hem. I stället blev det en tur upp till Västra berget där han hittade en rejäl backe att träna backlöpning i.

Sen åkte vi en sväng till Bollnäs och efter det skulle vi åka hem. I stället tog vi vägen via Trönö i hopp om att stanna på kaffe hos Maria. Då hon var upptagen blev planen istället att åka förbi Borg för att se om dom lagat en bro, sen skulle vi hem. Den turen slutade på 4,5km eftersom att bron var lagad och vi hamnade i ett "utforskarläge" - vi var ju tvungna att kolla vart man hamnade.

Känslan i mina fötter efter gårdagens vandring på ca fyra timmar och dagens 4,5km- ja, den är tammetusan helt okej! Från att varit äckligt frustrerad på grund av hälsporre och att jag knappt kunnat gå till att kunna röra på mig utan smärta värd att nämnas, den är obeskrivlig. Hälsporren är kvar och jag kommer inte att kunna börja jogga än, men kortisonet har definitivt givit läkningsprocessen en skjuts i rätt riktning. Efter en galet bra dag, å vi en galet god middag, rökt harr med skaldjursröra i avokado och sallad vid sidan om, mh-mh-mhmmmmmm.

Och sist men inte minst så kan jag meddela att jag nu har gått ner 19kg och har därmed 2,9kg att gå ner till att jag är under 100!!! :-)
Yay!

Träningsvärk & tigerbalsam

Hallå, varför är det ingen som gnäller över träningsvärk? Jag tänker gnälla för jag har så makalöst ont i muskelfästena till mina biceps! Aaaaj. Det är ovana, jag vet, men ändå! I morse smackade jag på en rejäl klick tigerbalsam där jag har ont så jag hoppas att värken avtar lite.

Jag vet att det är bara åt köra på trots träningsvärk, men jag vet inte om jag ska till gymmet, eller om jag ska promenera på Hell-myra (Hällmyra) då dom lägger bark på sina motionsspår och det är bra träning för mina fötter men det är as-jobbigt att gå/löpa där, därav smeknamnet Hell-myra. Jag kanske rent av ska träna backcykling, där min största sveghet i cykling ligger.

Just nu sitter jag i solen med en kopp kaffe och jäser och det är inte fy och skam det heller. Mina semesterdagar börjar att lida mot sitt slut. På måndag börjar jag att jobba. Två veckor gick åt att vara sjukskriven, tack hälsporren! Nåja, nåja, jag ska skicka ett mail till chefen och se om jag inte kan få ta ut en till vecka.

Jag vill kunna göra mer saker...Nåja, nu är det dags att fundera på något att äta :)

Vad blir det för mat?

Jag har skrivit om att finna en balans i min kost, och att jag äter mindre fett nu för tiden, men faktum är att anpassar min kost utefter min fysiska aktivitet och sug. Igår åt jag fil med hallon och blåbär till frukost samt ett ägg, till sen lunch åt jag ägg, bacon och chorizo och till kvällsmat åt jag benfri kotlett med spetspaprika & grönchili, med gräddig sås av örtkryddad färskost som jag lade på en bädd av riven ost.

Idag åt jag likadan frukost och till middag åt jag chilimarinerade kamben, med en mozzarellasallad till samt att jag hade min favorit barbecue sauce, sweet baby ray`s Hickory and Brown sugar, den innehåller massvis med kolhydrater och då gäller det att ha koll på mängden.

Det är mängden som avgör, i allt jag äter. Jag vill inte ha några "får inte" och därför tillåter jag mig själv att äta det jag vill, dock håller jag mig inom ramarna för lchf, ibland strikt, ibland liberal. Egentligen vill jag jag bara skriva "lchf" men det är så många tjurskallar som vill ha det "rätt definierat" och jag anpassar mig, men bara lite.

Det blir bättre och bättre med hälsporre hörrni! Det finns hopp, woohooo :) I morgon är vilodag från gymmet, i stället ska jag och min fantastiske sambo gå runt på en djurpark hela dagen, vi ska äntligen åka till Furuvik. Vi har sagt flera års tid att vi ska göra det någon dag på semestern men det har inte blivit av och ända bor vi 10 mil därifrån.

En sista sak innan jag avslutar detta inlägg, jag har hittat tillbaka min "rocker-nerv" och nu sitter jag lyssnar på godbitar från Dio, Iron Maiden, Mustasch, Soilwork och At The Gates- det vill jag skriva som ett ytterligare bevis på att jag är på väg tillbaka. \m/

Ett mindre fetto

Jag väger alldeles för mycket fortfarande, men i Januari skrev jag ett inlägg om att vara ett Fetto

"Jag signade upp på ett nytt gym idag och skulle bland annat få en tisha som välkomstpresent. Dom frågade vilken storlek jag ville ha och jag svarade menade men skämtsamt "mjaa XL, va" - då dom bara hittade en large frågade dom om det skulle gå bra ändå och jag svarade "knappast, men jag lär ju kunna ha den så småningom..Jag är ju här" och skrev på pappret för årskortet. Till svar fick jag ett skamset "dom är ju rätt små i storlekarna dessa" sen pep dom iväg och letade vidare och fann en XL.

Gulligt att dom fortsatte leta och jag tror att jag kommer att trivas där! Fräscht och fint gym"

- saxat från inlägget "Fetto"

Anledningen att jag tar upp det nu är för att jag prövade den där tshirten idag och då var den till och med för stor. Det är dessa framgångar i viktminskning & träning som motiverar mig.

Min träning idag, jag vågade använda fria vikter! Jippie :)

Tankens makt

När jag är jag, så som jag vill vara, så som jag längtat att vara mår jag som allra bäst. När jag mår som allra bäst är nu då jag återtagit makten över mina tankar. När jag har makten möjliggör jag det för mig att tänka positivt.

Det finns alltid två sidor på ett mynt, och om jag ser på mitt liv och hur jag länge levde har jag valt den negativa, bittra sidan och som följd av det har negativa och bittra tankar och handlingar varit ett faktum.

Nu när jag har makten över tanken väljer jag den andra sidan av myntet och istället blir följderna av det positiva tankar och handlingar. Jag ger mig själv en stor skjuts framåt i allt jag förtar mig. Jag är stark, lycklig och hel.

Nu är det såhär att det är mycket enklare för en sådan som mig att vara negativ, det är tryggt, tankarna och jag är under full kontroll och med min uppväxt har dessa känslor varit ett verktyg för överlevnad. Nu har jag dock växt upp och behöver inte dom verktygen längre.

Dom lägger jag i min lilla verktygslåda, tillsammans med lite annat smått och gått som jag burit med mig och haft svårigheter med. Jag hoppas att jag aldrig behöver öppna mitt "låda" - jag hoppas att jag får hålla den låst, för evigt.

Träningen idag då,

http://www.funbeat.se/person/calendar.aspx?PersonID=147773 - om du vill veta lite mer exakt vad jag gjort. 

Själaträning när den är som bäst

Denna vecka har jag varit ute på en Ö som heter Stenskär och det är den mest fridfulla plats jag vet. Inte nog med att man bor några meter från vatten och vågor, jag har har en kär vän där som är den bästa att analysera livet med. Det är hennes och hennes bröders stuga.

Hon är positiv och vill alltid se det goda i människor och deras handlingar, hon är lösningsfokuserad och smart. Vi har pratat, analyserat, ältat och kommit fram till väldigt bra saker. Med hjälp av Stenskär blir jag en starkare och bättre människa, nästan lite som pånyttfödd.

Vi har bastat och badat 2-3 på morgonen, sett solnedgång och soluppgång utan sömn där i mellan. Som sagt, själaträning när den är som bäst. Jag har inte utövat någon fysisk aktivitet, dels för att det är halv svårt på en Ö att röra sig som jag vill, dels för att jag fick kortison i sprutat i hälen och min läkare sa, vila- absolut minst två dagar, men gärna flera.

Idag dock ska jag till gymmet, jag hade redan varit där om jag inte glömde att cykelnyckel och gymplupp låg i bilen som sambon tog till sin träning. Jag skulle kunna köra cardio och core hemma, men jag vill till gymmet, så jag väntar istället.

Kortison i hälsporre gjorde fördjävla skit ont, men jag känner att det har gett positiv effekt. Jag känner fortfarande av den, men inte alls på samma sätt längre. Så jag håller alla tummar och tår att det fortsätter att ha positiv effekt! :-)